När Dean Pees befordrades till Baltimore Ravens defensive koordinator inför säsongen 2012 så var det en rutinerad herre som tog över ett av ligans bästa försvar. Pees fick ersätta den till Colts flyktade, och mycket populäre, Chuck Pagano som blivit erbjuden huvudtränarposten i Indianapolis. Pees blev den tredje koordinatorn för försvaret på tre år och fjärde på fem år och det var viktigt för coach Harbaugh att få in någon som kunde hålla posten under en längre tid och ge stabilitet. Att Pees var 62-år vid tiden för befordran spelade nog en viss roll då man inte är lika attraktiv för de andra lagen när man passerat 60. Att vara defensiv koordinator för Ravens i Baltimore är ju nästan likställt med att få chansen som head coach på annat håll. Marvin Lewis gick från DC till att ha hand om Cincinnati Bengals, Mike Nolan från DC till att basa över 49ers, Rex Ryan klev från Ravens DC-titel till att bli högsta hönset för Jets och nu hade alltså Pagano pyst till Colts. Men det skulle helt enkelt mycket till för att en 62-åring som aldrig varit huvudtränare i NFL skulle få den chansen, oavsett hur det går, och det var som nämnts en av orsakerna till att han befodrades.

För Pees del så var det karriärens andra chans som defensiv koordinator, tidigare hade han haft fyra relativt framgångsrika år hos Bill Belichick i Patriots. När hans kontrakt gick ut efter säsongen 2009 så valde han själv att lämna för att ansluta till Ravens som linebacker coach. De flesta menar på att Patriots gav Pees besked om att han inte kommer få fortsätta och att de var antingen gå själv eller få foten, huvudpersonen själv har sagt att det var hans val att gå vidare. Vad som är sant vet förmodligen bara de inblandade.

Första gången Dean träffade Ravens huvudtränare John Harbaugh var inte 2010 utan deras relation sträcker sig långt bak i tiden. När Pees var defensiv koordinator och secondary coach på University of Miami (Ohio) 1983 så hade han en medelmåttig defensiv back i truppen vid namn John Harbaugh.  John Harbaugh blev aldrig någon större spelare men har skojat om att en coach som kunde göra honom till en hyffsad spelare måste vara en väldigt bra sådan och därför anställde han Pees. De två har en bra och rak relation där Dean har stort inflytande över hur den defensiva sidan ska byggas.

Efter att ha varit en del av Super Bowl vinnande gruppen 2012 så kom säsongen 2013 att bli något helt annat och det blev hett om öronen för Pees som inte fick ihop försvaret efter att mängder av ordinarie spelare försvunnit. Ray Lewis, Ed Reed, Bernard Pollard, Darnell Ellerbee, Paul Kruger och Cary Williams var samtliga borta när super bowl titeln skulle försvaras och Pees fick en tuff uppgift att bygga ett klassförsvar av mestadels hittegods och oprövade rookies. Det bygget hade såklart sina brister och många ifrågasatte den defensive koordinatorn, även fast laget hade ligans 12:e bästa.

Den den största kritikern var emellertid Pees själv som när säsongen var över gick ut och sa att han inte lyckats med sitt uppdrag och att den misslyckade säsongen till stor del låg på honom. Alla Ravens fans som kommer ihåg säsongen 2013 minns att den offensiva linjen inte kunde skydda Flacco eller öppna upp hål för en halvskadad Ray Rice, att passanfallet till stora delar byggde på Torrey Smiths axlar och de pass interference-flaggor han drog på sig. "Three and out" var den vanligaste kombinationen offensiven fick ihop. Det var inte defensiven som var det stora problemet.  Däremot så gick Ozzie Newsome ut och sa att försvaret inte klarade av att få till de nyckelsituationer som gav tillbaks bollen. Där hade Ozzie en poäng. Dean Pees vill att laget ska spela ett "bend but don´t break" försvar där man är stark i red zone och håller ned mängden touchdowns. Problemet under 2013 var att offensiven inte kunde ge avlastning och försvaret var inne för länge och orkade inte hålla upp varken red zone eller övriga delar ju längre matcherna led. Man hade behövt få till fler turnovers och tvinga fram fler puntar. Men ändå, att Dean Pees skulle få bära hundhuvudet och sparkas var inte något som var aktuellt för ledningen och han visade varför under 2014.

Att Pees fick fortsätta bygga på sitt försvar, där nya spelare som Elvis Dumervil, Chris Canty och Daryl Smith fick ännu en försäsong på sig att anamma stilen gjorde gott. Med tillskott som C.J Mosley, Timmy Jernigan, Will Hill och en Brandon Williams som fått se och lära under sitt första år, så hade Pees fler pusselbitar att laborera med. Överlag så gjorde försvaret en riktigt fin säsong där man i många matcher såg till att få precis den turnovern som behövdes eller de där stoppet som stängde ned motståndet. Pees fick mycket beröm internt för sitt arbete under säsongen, men den stora allmänheten såg Ravens framgångar som något en pånyttfödd offensiv skapat.

Den stora anledningen till att offensiven fick så mycket kred och defensiven sågs som en svaghet. var att offensiven var bättre än vad någon kunde minnas, men också att Ravens försvar drogs ned av att secondary var fasansfullt svagt. Men det är egentligen inget betyget för Pees ska belastas med, snarare tvärtom, han hittade sätt att tävla med trotts problemen. Att mängder av skador bland lagets cornerbacks ( Hela 12 CBs startade under säsongen) påverkade kvaliteten är ingen hemlighet, men Pees kom i väldigt många av matcherna på matchplaner som ändå gav spelarna en möjlighet att vinna. Framförallt var han kreativ med blitzarna och lyckades ofta hitta ett sätt av skydda laget från sin stora svaghet.  Problemet när man inte kan förlita sig på att ens corners kan få jobbet gjort är att lagets pass rushers blir tröttare och tröttare och mot bra quarterbacks innebär det att de för eller senare får den tid de behöver och då straffas man. Två exempel på detta  är dels när Philip Rivers ledde sitt Chargers till seger i Baltimore efter en total kollaps i fjärde kvarten och dels när Tom Brady enkelt drog sitt anfall över planen under slutet i divisionsfinalen.

Dean Pees är den ständiga studenten av spelet och samtidigt en pedagog och lärare, han vill hela tiden utveckla både sig själv och sina spelare. Under sina fyra säsonger i Baltimore har människorna som arbetar på "The Castle" ( Ravens träningsanläggning och högkvarter) blivit vana vid att det lyser från Deans kontor när de kommer på morgonen och när de går hem framåt kvällen. Han plöjer igenom matchfilm, ritar upp spel utifrån sina spelares styrkor och motståndares svagheter och försöker hela tiden se till att ha något nytt ess i rockärmen. Han sätter stor vikt vid att lära känna sina spelare på ett lite djupare plan för att verkligen veta hur han på bäst sätt kan jobba med och utveckla spelare. Dean brukar prata om vikten att hitta rätt sätt att motivera varje enskild spelare på, vissa behöver en "foot up there ass" medan andra behöver känna stöd och trygghet för att uppnå den fulla potentialen. Så länge spelaren alltid ger allt så kan Dean anpassa sitt sätt att motivera, det är en av de största delarna av jobbet tycker han själv. Just att han lägger så stor vikt vid att skapa en relation till varje enskild spelare har gjort att han är väldigt populär hos spelare som spelat under honom.

När 2015 nu ska inleddas så är det ett Ravens försvar utan Haloti Ngata som ju trejdades till Detroit strax innan free transferfönstret öppnades. Men annars så är det nog den mest kompletta uppställningen somnden nu 66-åriga Dean Pees haft till sitt förfogande under sina år i Baltimore både när det gäller topp och bredd.  Visst, Super Bowl laget från 2012 var bra, men då var Suggs och Lewis  borta nästa hela året, Lewis och Reed var på sluttampen av karriärerna och överlag var det ganska ålderstiget på sina håll. De spelare som lämnade som free agents efter det året har inte gjort succé i sina nya klubbar, vilket är ett gott betyg för Dean Pees. 

Nu har han fått in hungriga rookies i Carl Lewis, Ze´Darius Smith och Trey Walker, free agent signingar som förstärkt och breddat secondaryt i cornern Kyle Arrington och safetyn Kendrick Lewis. Veteraner som ännu inte blivit för gamla i Suggs, Daryl Smith och Elvis Dumervil och många av dem som var förstaårs starters förra året kommer bli än bättre, som Brandon Williams, C.J Mosley och Will Hill.  Allt som allt så skulle jag säga att Ravens grupp av försvarsspelare är den kanske bästa som skådats i Baltimore sedan mitten av 00-talet och med Dean Pees som styrman kan man bli en dominant enhet som är med och bidrar till ännu en ring.